Spelberoende har funnits så länge som spel har funnits. Hos alla människor, spelberoende som inte, aktiveras ett center för känslor i hjärnan när man uppnår ett mål. Då sänds det ut endorfiner och man mår helt enkelt bra. Men ingen vinner varje gång och dessa förluster måste den spelberoende övervinna, och fortsätter därför att spela. Ingen kan veta när man kommer vinna igen, och detta hoppet skapar en tanke om att “kanske nästa gång”. Det är detta som kan leda till ett spelberoende.
Det är svårt att ge ett enda svar på varför man börjar spela, som kan appliceras på alla, för ingen ingen föds till ett beroende. Det skiljer sig helt enkelt från person till person. Men man kan säga att det ofta är att man vill komma ifrån negativa känslor. Det kan vara komma från ångest eller depression. Det kan ha inträffat något i barndomen, eller i vuxen ålder, någon i familjen som har gått bort, våld eller mobbning under skolåren. Personens biologiska mottaglighet spelar även in, personlighet och uppväxtmiljö.
Online finns det självtester man kan ta, och några sympton på spelberoende är följande:
Vi har alla olika förmåga att kunna bemästra våra impulser, och en tidig debut som spelare ökar risken för spelproblem. Oftast kan en ung person inte hantera spelen och deras funktionslogik lika bra som en vuxen person kan. Också om man vinner stort i början, så triggar det en längtan av att återuppleva detta igen.
Om det sker en stor förändring i livet, en kris man inte kan rå över, så kan det föra med sig depression och ångest, problem hopar sig och detta i sig kan få en av vilja fly verkligheten. Antingen med rusmedel eller även spel. Om man är berusad avtar förmågan till självkontroll och många som spelar kan även ha ett problem med till exempel alkohol.
För andra kan spelandet vara att ett sätt att hantera sina känslor, att söka efter framgång genom spel då man inte når det på andra plan i livet. Spel finns överallt, och det ses ofta som en naturlig del i samhället. Att det är så lättillgängligt gör det naturligtvis lättare att fastna både för, och i, det.
Det finns riskfaktorer för utvecklingen av spelberoende, missuppfattning om spelens funktionslogik, och hur slumpen fungerar. Man kopplar ihop känslan av lycka med spelsituationen. Falska inbillningar om ens egna talang eller den kontroll man har över spelet. Om spelandet blir en vana eller man har en stor vinst i början av spelkarriären. Ekonomiska svårigheter eller låga inkomster, livskriser som en anhörigs död, en skilsmässa, eller arbetslöshet kan påverka.
Om man blir spelberoende så påverkar det hela ens liv, det är svårt att spela på ett sätt som är skadligt, och samtidigt ha ett bra samliv med sin familj och sköta sitt jobb bra. Det enda brukar i regel påverka det andra. Spelproblemet löser sig inte bara för att man får stabil ekonomi igen, det är oftast mer som behöver redas ut. Spelproblemet är inte orsaken, det är ett ofta ett symtom på något underliggande. Om man är väldigt ensam eller inte har meningsfulla aktiviteter i sitt liv, men även om föräldrarna har spelat under uppväxten och hade problem med detta.
När en person har kommit så långt att han eller hon söker hjälp, så finns det möjlighet att bli behandlad med terapi, eller bli inlagd på sjukhus. En mängd olika variationer av terapi finns att tillgå, men patienter som behöver mer intensiv vård rekommenderas att söka hjälp på ett sjukhus. På en avvänjningsklinik kan man stanna från fem till nio veckor.
Under behandlingen identifieras spelberoendet och så undersöker man den långsiktiga motivationen. Terapin fokuserar på ursprunget av beroendet som kan vara problem i familjen eller på jobbet, depression eller något annat liknande. Sen jobbar man med det problemet.
Personen med spelberoendet får lära sig strategier för att kunna hantera sitt problem. Sen är en stor del av behandlingen att man lär sig att sköta sin egen ekonomi.
Man får även tillgång till gruppterapi. Att få ett utbyte med andra patienter hjälper personen att analysera sina grundläggande problem och kan skapa en målmedvetenhet.
Efter avslutad behandling är det rekommenderat att man fortsätter jobba med beroendet i stödgrupper för att få hjälp att undvika återfall.
Stödlinjen är en organisation som drivs av Centrum för psykiatriforskning vid Stockholms läns sjukvårdsområde och Karolinska institutet på uppdrag av Socialdepartementet. De ger dig kostnadsfri rådgivning både som spelberoende och anhörig. Du kan givetvis vara anonym. Stödlinjen är också en informationsresurs för socialtjänst, vård- och behandlingssektorn, och även frivilligorganisationer och allmänheten.
Spelberoendes Riksförbund hjälper spelberoende och anhöriga och är ett partipolitiskt och religiöst obunden sammanslutning av föreningar.
Game Over, ett behandlingshem för spelberoende i Linköping. De är specialiserade på penga- och datorspel. De erbjuder samtalsstöd för spelare och anhöriga i hela landet förutom behandling på plats.
Spelberoendegruppen, en idell riksorganisation för spelberoende och anhöriga.
Spelnykter är ett kunskaps- och utbildningsföretag. De har specialiserat sig på spelberoende och spelansvarsfrågor. De hjälper både spelberoende och deras anhöriga, men fokuserar även på att sprida kunskap om spelberoende genom utbildning och föreläsning, samt diskutera och debattera spelansvarsfrågor.
Goda råd till den som spelar är till exempel att komma ihåg att varje gång du spelar är det en större risk att du förlorar, än att du kommer vinna. Ju mer du spelar, ju mer troligt är det att du kommer förlora mer och mer pengar. Låna aldrig pengar för att spela, även om du spelar för att vinna tillbaka en förlust, för detta är det en liten chans att du kommer lyckas med. Försök att spara pengar om du vinner, eller göra något roligt för dem.
Ett annat sätt är att försöka strukturera upp hur du ska spela, och för hur mycket, och sedan följa den planen. Hur mycket kan du förlora på en månad utan att det påverkar dig negativt i vardagen. Sätt även gränser för hur länge du ska spela, annars är det lätt att tiden bara försvinner. Berätta gärna detta för familj och vänner, så att de kan hjälpa dig att hålla dig till det du bestämt.
Fundera på varför du spelar, är det för att du har ångest eller ett problem? Försök att inte spela just då utan lösa detta på ett annat sätt. Om du mår dåligt av att inte spela, du blir illamående eller nervös, fundera på om du kanske ska söka hjälp.
En förändring i spelbeteendet innebär att man måste förändra hur man tänker, och även sina vanor och rutiner. Detta kan vara lätt om man väl har insett att man har ett problem, men ofta är det utmanande. Så mycket av ens vardag är kopplat till spelandet, och tillfredsställelsen som det för med sig. Man måste sätta upp mål, planering och konstant motivera sig för att kunna klara av att lösgöra sig från beroendet. Det finns flera olika modeller inom hälsopsykologin om hur människan kan förändra sitt beteende. Något som heter transteoretiska modellen innebär att förändringen i beteende är en process där människans tankesätt förändras kvalitativt hela tiden. Man rör sig framåt mot förändring via olika faser. Förändring sker hela tiden, vid olika tider i livet för olika människor. Alla faser måste få ta sin tid och gås igenom i sin helhet för att man ska nå framsteg och kunna gå vidare mot målet.
Fasterna går via ett övervägande på förhand, en medveten fas, en förberedande fas i riktning mot experimentering i driftfasen. I upprätthållningfasen har man tagit till sig en ny beteendemodell, och man undviker återfall till det gamla. Den sista fasen handlar om att sluta, och då har den önskade beteendemodellen blivit ett vanligt tillvägagångssätt.
Hur känner du inför spelande och spelberoende? Läs gärna kommentarerna och dela med dig av vad du tycker och tänker om detta!
Berättelser från människor som har eller har haft spelberoende: